My beloved Elvis.



Hunden är människans bästa vän? Det stämmer. Det här var MIN bästa vän. Hur sjukt det än låter, det är ju bara en HUND? Är det inte så ni tänker? Låt mig förklara. Jag hade aldrig haft något husdjur och det var inget jag planerade heller men på något sätt blev jag och min syster inne i det här och lyckades övertala Mamma. Ja, det är mamma som bestämmer hemma haha.

Vi åkte hela familjen och hämtade honom i Uppsala från ett ungt par som hade köpt honom ca 2v innan från uppfödaren. Det visade sig att tjejen var allergisk mot denna typ av ras. Jag kommer aldrig glömma den dagen, han var så liteeen och FLUFFY. Då såg han ut som på första bilden, det är han till höger tillsammans med uppfödaren.
 
Så fort han kom hem till oss började han busa och springa runt och kissa och bajsa överallt för att markera revir och när det var sängdags kröp han ner i sängen med mig och låg med huvudet på sin alldeles egna kudde och delade täcke med mig. Jag var hans MAMI, vart jag än gick hade jag min lilla fluffiga skugga efter mig. När jag gick ut på kvällarna och kom hem var det han som låg vid dörren och väntade på mig och när jag var ledsen var det han som fick mig att le.

Det sägs att allting sker av en anledning även om man önskar att man kunde få sina VARFÖR och HUR frågor besvarade. Mina föräldrar kom hem en dag från jobbet och ropade efter honom. Han kom inte vilket var väldigt ovanligt då man oftast hörde honom skälla redan när man var i hissen. Han låg på mattan med sin favorit leksak bredvid. Dem trodde han sov.

Jag var på jobbet och fick ett samtal av min mamma som skek och grät, jag förstod inte riktigt vad som hade hänt. Hon bara grät och grät och sa att han var så hård och att han inte rörde på sig. Jag sprang in i personalrummet och kastade på mig jackan och tog mig hem.

Ingen vet vad som hände eller varför, han blev trots allt bara 2 år men den dagen han gick bort försvann en liten del av mig som kommer att vara evigt saknad. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Vila i frid min älskade <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0