When One Door Closes Another Door Opens.

Mina vänner som har det kämpigt just nu... jag tillägnar er detta inlägg och hoppas att ni ska inspireras och finna styrka i min text. All kärlek till er.



Förhållanden.

Det handlar om två individer som ska lära sig att leva tillsammans, ett pussel som så småningom ska falla på plats. Två individer med olika bakgrund, åsikter, värderingar, vanor, personlighet, uppväxt och temperament.

Ibland har man turen att hitta den rätta.

Ibland tror man sig ha hittat den rätta.

Ibland nöjer man sig...
och då kommer man aldrig att hitta den rätta.

I början är allt en dans på rosor, ni känner ju knappt varandra?! Ni insisterar och fortsätter att träffas även om det inte känns helt hundra, ni ger det en chans. Det börjar bli seriöst och ni har knappt hunnit märka av när det inträffade?! Ni ger er ut på djupa vatten utan att kunna simma. Tiden går och ni har förmodligen lärt känna varandra nu, börjat bygga på tilliten.

Ni inser så småningom att även rosor har sina taggar. But, nobody's perfect

Tryggheten
börjar sätta sina spår nu, vanan att ha någon nära. Din vardag är nu ER vardag. Ni har börjat anpassa er, efter varandra. Nu börjar andra få upp ögonen för dig/din partner. Människor börjar hata dig utan att känna dig. Bergochdalbanan har startat.  What you can't have you can't resist?! Detta frestar dem att komma emellan er. Sprida rykten. Ni är deras vinst.

Detta börjar orsaka problem i förhållandet.

-  Låt oss säga att du har hittat den rätta.

När ovan nämnda inträffar är ert förhållande förhoppningsvis SÅ pass starkt att ni klarar av alla motgångar. Gör ni det, har ni full tillit för er partner. OM INTE, så besitter vi människor en intuitionsförmåga som talar om för oss när något inte står rätt till, DU väljer själv om du vill lyssna eller hålla för öronen.

-  Låt oss säga att du tror dig ha hittat den rätta.

Din partner har börjat förändras. Det ni har nu är inte alls det du hade föreställt dig att det skulle vara. Du vet att något är fel men vägrar att SE. Du vill blunda. Dina vänner börjar lägga näsan i blöt. Du får skylla dig själv om du delat med dig av för mycket information. Ett förhållande bör enbart röra dem som befinner sig i det. Dem börjar döma och ha åsikter.

Om det är äkta vänner, vill dem enbart ditt BÄSTA. I annat fall, är dem antingen ute efter vinsten eller att sära på er. I många fall av olika anledningar... Det blir inte bättre. Vid det här laget har du förhoppningsvis fått det svart på vitt. Bevis. Bekräftat. Ett erkännande.

Det är NU du är tvungen att göra ditt val efter din partners misstag. Ett val som kommer att påverka din framtid. JAG TROR på att alla människor har rätt att fela. Att fela är mänskligt och att förlåta är gudomligt. Din partner visar ånger, och du ger ER en NY chans. Tankarna snurrar. Gjorde du rätt?

Din omgivning börjar kommentera.
 

- Ibland nöjer man sig....

Du försöker gå vidare och acceptera det som hänt. Det sägs ju att tiden läkar alla sår?! Du biter ihop I HOPP om att det ska bli bättre. Minnena spökar ständigt. Du gjorde RÄTT val, du gav din partner rätten att fela. Din partner däremot, lärde sig inte av sitt misstag. Vid det här laget bör du ha insettThere is no getting better.

- Och då kommer man aldrig att hitta den rätta!

Du vrider och vänder på det, försöker hitta en förklaring och KANSKE till och med försvara din partners beteéndeForget it, there is no reasonable explanation. En andra chans är acceptabelt men från och med en tredje gången gillt chans och uppåt har man tappat ALL självrespekt. Vart tog dina principer, moraler och värderingar vägen? Din partner visar ånger återigen och hoppas på att få ytterligare en chans. Det är här DU inte får begå samma misstag.

Det är viktigt att du inser nu att detta är ett sjukligt beteénde och att du frågar dig själv om du är beredd att hjälpa din partner?! Om du är beredd att låta omgivningen skratta åt din borttappade självrespekt samt utsätta dig för den dagliga psykiska påfrestning som detta kommer innebära?! Den ständiga oron för NÄR det ska inträffa - igen. För det kommer det garanterat att göra!

Dock krävs det en enorm styrka för att lämna någon man älskar med hela sitt hjärta. Tryggheten, tilliten, minnena, närheten och vardagen man byggt upp tillsammans. Allt man anpassat sig efter blir som bortblåstBortkastad tid som enbart gynnat en med att lära sig från sina misstag

Ett brustet hjärta och en sorgsen själ. Ett minimalt hopp om att någonsin finna den rätta och få uppleva äkta kärlek. Men, ingenting är omöjligt!



Never forget, when one door closes another door opens.

Kommentarer
Postat av: Långeman

Bra skrivet! Jag frågar mig själv ganska ofta - är förhållande det viktigaste här i livet?



Att sedan ställa sig relevanta argument till var som skulle kunna vara bättre än kärlek och förhållande, så kanske man kommer fram till att förhållande kanske itne är det viktigaste. Speciellt inte i den situationen man just befinner sig i.



hm. ja. tack hej.



2011-02-24 @ 07:09:10
URL: http://xgx.blogg.se/
Postat av: Madde

Hej allt bra med mig och familjen,med dig med hoppas jag?:)viktigast är att följa ditt hjärta man lever bara en gång:)

2011-02-24 @ 08:48:52
URL: http://Http://www.mrsmaddy.blogg.se
Postat av: f

det är bra med mig, själv ?:)

2011-02-24 @ 11:12:22
URL: http://feliciaholmgren.blogg.se/
Postat av: Claudia

Si yo me quiero hacer la inicial de mi mama en la muñeca, no es grande cosa, va a ser un tatuaje pequeño, pero que precios tiene el? Yo he visto tus tatuajes y me gustan como quedaron, asi que se ve que el es bueno :)

2011-02-24 @ 16:04:11
URL: http://havananights.blogg.se/
Postat av: S A N N A S . R U M - Sveriges största Au Pairblogg

Det är bara bra :D hur är det själv? (:

2011-02-24 @ 16:15:33
URL: http://sannasrum.se
Postat av: LIENE

sv: Hej på dig med! Så kul att du hittade tillbaks till mig:D och med mig är det toppen. Fast, har skolångest inför nästa vecka:S Hur mår du då? (jag minns dig)



Bra inlägg!

2011-02-24 @ 20:30:54
URL: http://lienes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0